Sverige, Danmark, Norge, Skottland, Nordirland och Irland

Vad gjorde vi?

Vi startade i Stockholm, Gustafsbergs gästhamn, 15 juni. Sen tog vi en dryg månad på oss för att ta oss till Stavanger för översegling till Shetland. Det var sociala rundan på vägen dit där vi besökte vänner på vägen. Våra två härliga gastar Mtilda och Roger plockade vi upp i Kungshamn och Stavanger.

På Shetland la vi till i huvudstaden Lerwick där vi hyrde bil och utforskade omgivningarna. Fantastisk natur, så mäktig!
Därefter blev det en snabbvisit på Fair Isle, där vi bara låg över natten.  Och sedan vidare till Kirkwall på Orkney. 

Sedan gick vi mot Inverness, där vi släppte av Matilda och plockade upp min bror Janne med sonen Oscar. Nu gjorde vi Caledonian Canal från starten i Inverness till slutstationen Corran. Det var trevligt och vackert, men inte omvälvande. Vi tycker att Göta Kanal är finare, fast möjligen kan det hänga ihop med att vi hade fantastiskt väder på Göta kanal och att det mest spöregnade medan vi gjorde Caledonian Canal. Jag har hört från andra vi träffade att Crinan Canal är mycket mysigare. Så kolla upp den om ni har kanalplaner i Skottland. Loch Ness ligger i Caledonian Canal, så det blev förstås en del Nessiespaning. Tyvärr behagade hon inte visa sig.

Jag levde i tron att det skulle drälla av mysiga pubbar på Shetland, Orkney och i Skottland. Så var det inte alls. Härliga kvarterspubbar fick man leta efter och restaurang bör man boka i förväg, det är ofta svårt att få plats. 

I Corran, slutstationen av Caledonian Canal, fanns äntligen en trevlig och livlig lokal pub. Efter kanalen besökte vi Oban och Port Ellen, båda trevliga små städer, kända för sina whiskydestillerier. Sådana besökte vi för övrigt i Skapa på Orkney och i Bowmore.  

I Ballycastle, nordligaste punkten på Nordirland släppte vi av Roger, Janne och Oscar. fortsatte till Bangor, en förort till Belfast. Där hängde vi också med Janne och familj under två dagar då de hade hyrd airbnb för att får umgås med oss. Vi åkte förstås också in till Belfast och utforskade stand med sightseeingbus och besökte Titanicmuséet som vi verkligen vill rekommendera!

I övrigt var Belfast ganska slitet och deppigt, det märks att de har genomlevt hårda år och att UK inte satsar särskilt mycket på Nordirland.

Nu började det närma sig slutet av vår första delresa. Vi skulle hem för att Ulfs dotter Andrea och henes David skulle gifta sig 31 augusti. Slutstationen blev Carlingsford Marina. 

Carlingford är en by med drygt 1000 invånare som ligger precis efter gränsen till Irland. Det var viktigt för oss att lämna Vita Vera inom EU under vintern för att inte råka ut för besvärlig administration och onödiga kostnader som kan bli aktuella utanför EU. Vilken skillnad det var att komma till Irland! DEt var en helt annan och mycket livligare atmosfär!